ggggggggggggggggggggggggggggg

Idag när jag var hos frisören så fick jag världens sug efter en ny plattång, så det slutade med att jag gick därifrån med en ny röd plattång + en hårfön också från märket GHD - så nöjd! Blir min andra från det märket hehe har ju en lila också..  Det var REA också så den kostade bara 1800, grymt! Men visst var den snygg? AAAAS SNYGG  + så får man dom i jätte fina väskor oså! GHD har världens bästa plattänger, så värd pengarna!Köpte med mig en "Moroccanoil" också, typ som en olja man har i håret innan man plattar det så blir håret sjukt glansigt och det är jätte bra värmeskydd! 390 tror jag det kostade.Fick med en hårinpackning och toffsar som inte sliter på håret också, mitt hår kommer älska mig alltså haha =DOch två hårtoningar, kör på mörkbrund/brunt en månad till, sen ska jag färga ljust med GALET många blonda slingor, det blir assnyggt!

Idag när jag var hos frisören så fick jag världens sug efter en ny plattång, så det slutade med att jag gick därifrån med en ny röd plattång + en hårfön också från märket GHD - så nöjd! Blir min andra från det märket hehe har ju en lila också..  Det var REA också så den kostade bara 1800, grymt! Men visst var den snygg? AAAAS SNYGG  + så får man dom i jätte fina väskor oså! GHD har världens bästa plattänger, så värd pengarna!Köpte med mig en "Moroccanoil" också, typ som en olja man har i håret innan man plattar det så blir håret sjukt glansigt och det är jätte bra värmeskydd! 390 tror jag det kostade.Fick med en hårinpackning och toffsar som inte sliter på håret också, mitt hår kommer älska mig alltså haha =DOch två hårtoningar, kör på mörkbrund/brunt en månad till, sen ska jag färga ljust med GALET många blonda slingor, det blir assnyggt!

Jag har ingenting att berätta nu riktigt, mer än att just nu går mitt liv bra.Så iställer kan jag ju bjuda på en text jag skrev för att par veckor sedan.
Skriver och skriver, men vet inte om vad. Less på så mycket. Less på människor, trött på samhället. Trött på att inte bli lämnad ifred.  Bara less, less och trött. Så fylld med hat. Därför jag skriver. För att urskilja det fula mot det fina. För det finns fina ord inom mig också. Men dessa måste hållas borta från hatet så de inte smittas av det fula och smutsiga sotet som finns i allas ögon nu förtiden trots att det ljusnar. Ja, trots att det ljusnar är allas ögon fyllda med sot och det är nog därför de hatar. Sotet förblindar och man ser inte ljuset utan man tror att det är mörkt och svårt fortfarande.Man måste slutat ta allting för givet. För bara några månader sedan var det faktiskt mörkt på riktigt. Hela dagarna, och även de ljusa stunderna var det mörkt. Så därför borde man inte vara hatisk för att det inte är ljust hela natten, utan man borde vara lycklig för att det inte är mörkt hela dagarna, för nu är ljuset där det ska. Det är ljust de ljusa stunderna.  Ljusa nätter är fina, men de finns i framiden. Och det är precis dit vi är på väg i en rasande hastighet som man knappt hänger med i för det går så himmelens fort. Så sluta sukta efter någonting du kommer få alldeles snart, för detta fina kommer trolla bort någonting annat fint du har just nu, och då kommer du sakna det som blev borttrollat medan ljuset kommit som du längtat efter, och då glömmer du bort ljuset eftersom du saknar det du tidigare struntat i. Det jag vill säga är att ta vara på det fina i ditt liv just nu, för sen är det borta men då har du något annat fint att glädjas åt. För det är dumt att längta så mycket efter det man kommer få att man glömmer bort det man har nu. När du sedan fått det du längtade efter så kommer du sakna det du hade innan så mycket att du glömmer bort det du fått.Längta lagom och sakna lagom. Lagom är svårt. Men ganska bra egentligen trots att alla säger att lagom suger. Jag gillar inte lagom, egentligen.  Fast när jag säger så så ljuger jag. Lev i nuet, men LEV inte lagom. Lev extremt, fast lugnt och försiktigt, men inte mesigt. Var du. Var bäst. Var bättre än den där personen på din skola som du ser upp till. Var bättre än dig själv, men var lagom. Men lev inte lagom. Lev för mycket, men var inte för mycket. Du är ju bara människa, men livet är inte en människa. Livet är inte en människa. Livet är så mycket mer.  Många människor är en grupp, fler människor än så kan vara en befolkning, och ännu fler en hel jord. Men tillsammans med ett fåtal människor man tycker om är man ett universum. Och i det ryms mycket. Både glädje och sorg. Men snälla, tvätta bort sotet därifrån om det smyger sig in något. I ditt lilla universum har du plats för dig själv, men även för de som står dig nära.  Och det är byggt för värdefulla skratt, men skratt har inget värde om inte gråten får finnas. Så ge det både tid och plats i ditt universum, men låt inte sorgen få göra sig bekväm i ditt liv, så den känner sig hemma och du känner dig trygg, för då förlorar allt värde. Ge den plats och tid, men låt den inte göra sig bekväm. Den ska smärta, för då vill den därifrån.Om ord ljuger, så kan man säga dem högt och klingar de fult så är de inte sanna. Känns det i bröstet att det inte är bra, då är det inte bra. Jag vet inte hur det ser ut i framtiden, jag vet inte om det kommer vara mörkt när det faktiskt är mörkt eller om det kommer vara mörkt då det ska vara ljust, men jag vet att det kommer vara mörkt. Men jag vet också att det kommer vara ljust. Och då får man tvätta bort sotet så man faktiskt ser att det är ljust, och inte längta efter ljuset som redan är här.

Åh, när ska jag lära mig att inte tänka och fundera så mycket? Igår var jag på olofsgården, där träffade jag fina människor. Speciellt en. Kan inte sluta tänka på det hon sa. Och jag hoppas för allt i världen att hon har fel. Så otroligt fel. Jag trodde att jag kände mig själv bra, men ibland föstår jag bara inte. Jag har håltimme nu. Fruktansvärt tråkigt. Det snöar ute, jag fryser. Sov dåligt inatt också.

Varför i Helvette bloggar jag egentligen?  22:a April 2012
В 
Nu sitter jag här och skriver och känner mig plötsligt lite skraj. Efter många år med förfrågningar och förslag om att jag "borde börja skriva mer seriöst, starta en blogg!"  så kom dagen då jag sitter och skapar min egen. Jag som vågade vägra läsa en endaste blogg och hade stora fördommar mot bloggarna. Men det var ett tag sedan alla bloggare var "skandalbloggerskor" och numera finns det mer att skriva om och visa än "dagens outfit".
В 
I åratal har jag gömt mig bakom små spridda forum där jag drällt ut alla sidor av mig lite huller om buller. Ingenting större än att ett fåtal på exempelvis http://www.helgon.net kunnat läsa om mitt liv i dess mest ocensurerade form. Men det är ett litet community och har man 30 trogna läsare där inne så är man väldigt välbesökt. Men jag har velat ha det så. Lite mer intimt. Eftersom jag hela tiden fläker ut mitt innersta och låter alla tankar rinna ut som en svart äcklig sörja.
В 
Jag har också andra forum som tagit upp min tid men jag har hela tiden valt att lösenordsskydda och vara privat.
Jag finns på http://www.dayviews.se också. Där jag sedan 2007 eller 2008 lagt ut mitt liv i bilder på det mest oskamsna vis. För även där är jag selektiv och släpper inte in så många. Varför skaffa vänner bevakare och folk som kan snoka i ens liv "bara för att"?
В 
Samma sak på www.facebook.se Jag finns där också, men mina vänner är färre än 225 stycken. Då har jag ändå räknat in alla bekantas bekanta, tatueringskunder och alla de föreningar jag är med i. Litet, privat, i åratal har jag gömt mig.
В 
Jag finns även på www.deviantart.com där jag lagt ut konst och såna saker. Lite skamset dock, eftersom jag är aldrig har tid och ork att lägga ner på att bli riktigt riktigt duktig på någonting och är en sådan som ritar hellre än bra.
В 
Just nu sitter jag och funderar på om det inte vore bättre att skrota hela den här iden med en blogg. Den gör en så sårbar på något vis... Lätt att hitta om inte annat. Och anledningen till att jag tvekar är att jag har personer som jag inte vill ska hitta mig. Därför har jag som ett vettskrämt rådjur sprungit genom livet och tittat mig över axeln och med lite panikångest googlat mitt namn och inser att man steg för steg kan spåra nästan allt man gjort genom livet.  Att det bara finns en enda Caroline Marjoniemi i hela Sverige gör det hela ÄNNU lättare för folk att nästla sig in och komma för nära.
В 
Men så tänkte jag... Om folk ändå rotar runt i ens liv, vad är det jag egentligen är rädd för att de ska hitta? För jag har tagit mig igenom några av de svåraste sakerna en människa kan utsättas för och jag har gjort det både krälande, krypande, vacklande, gående springande och sedan äntligen så där stolt rakryggad som man bara kunde drömma om när man var där nere på botten.
В 
Jag är stolt över mitt liv. Jag har gjort så mycket. Visst ångrar jag en del saker och visst har jag sårat människor på min osäkra bana genom livet. Men nu tänker jag inte gömma mig längre. Den här bloggen är till för att jag ska kunna vräka ur mig all min ångest och samtidigt kunna berätta om mig själv. Jag kommer att samla mina kreativa projekt, mina vardagsfoton, min dagbok, mitt filosoferande och bilder och händelser ur "arkivet". Lite som att skriva ett brev till sig själv när man blir gammal... något att minnas och vara stolt över att jag har haft mod att våga berätta om sig själv och hur jag ser på livet.
В 
För vem är jag egentligen? Den frågan ställde jag mig när det var dags att slänga ihop en presentation. Hur ska jag kunna definiera allt som är jag med bara några futtiga meningar?
В 
Presentationen kommer, den kommer vara fortlöpande genom bloggen. Så vill du lära känna någon på djupet, lite sådär som man kanske gör på en efterfest i soffan kvart i tre när alla andra har slocknat och det bara är du och jag kvar... så fortsätt för all del att läsa.
В 
Over and out
/ C

Varför i Helvette bloggar jag egentligen?  22:a April 2012
В 
Nu sitter jag här och skriver och känner mig plötsligt lite skraj. Efter många år med förfrågningar och förslag om att jag "borde börja skriva mer seriöst, starta en blogg!"  så kom dagen då jag sitter och skapar min egen. Jag som vågade vägra läsa en endaste blogg och hade stora fördommar mot bloggarna. Men det var ett tag sedan alla bloggare var "skandalbloggerskor" och numera finns det mer att skriva om och visa än "dagens outfit".
В 
I åratal har jag gömt mig bakom små spridda forum där jag drällt ut alla sidor av mig lite huller om buller. Ingenting större än att ett fåtal på exempelvis http://www.helgon.net kunnat läsa om mitt liv i dess mest ocensurerade form. Men det är ett litet community och har man 30 trogna läsare där inne så är man väldigt välbesökt. Men jag har velat ha det så. Lite mer intimt. Eftersom jag hela tiden fläker ut mitt innersta och låter alla tankar rinna ut som en svart äcklig sörja.
В 
Jag har också andra forum som tagit upp min tid men jag har hela tiden valt att lösenordsskydda och vara privat.
Jag finns på http://www.dayviews.se också. Där jag sedan 2007 eller 2008 lagt ut mitt liv i bilder på det mest oskamsna vis. För även där är jag selektiv och släpper inte in så många. Varför skaffa vänner bevakare och folk som kan snoka i ens liv "bara för att"?
В 
Samma sak på www.facebook.se Jag finns där också, men mina vänner är färre än 225 stycken. Då har jag ändå räknat in alla bekantas bekanta, tatueringskunder och alla de föreningar jag är med i. Litet, privat, i åratal har jag gömt mig.
В 
Jag finns även på www.deviantart.com där jag lagt ut konst och såna saker. Lite skamset dock, eftersom jag är aldrig har tid och ork att lägga ner på att bli riktigt riktigt duktig på någonting och är en sådan som ritar hellre än bra.
В 
Just nu sitter jag och funderar på om det inte vore bättre att skrota hela den här iden med en blogg. Den gör en så sårbar på något vis... Lätt att hitta om inte annat. Och anledningen till att jag tvekar är att jag har personer som jag inte vill ska hitta mig. Därför har jag som ett vettskrämt rådjur sprungit genom livet och tittat mig över axeln och med lite panikångest googlat mitt namn och inser att man steg för steg kan spåra nästan allt man gjort genom livet.  Att det bara finns en enda Caroline Marjoniemi i hela Sverige gör det hela ÄNNU lättare för folk att nästla sig in och komma för nära.
В 
Men så tänkte jag... Om folk ändå rotar runt i ens liv, vad är det jag egentligen är rädd för att de ska hitta? För jag har tagit mig igenom några av de svåraste sakerna en människa kan utsättas för och jag har gjort det både krälande, krypande, vacklande, gående springande och sedan äntligen så där stolt rakryggad som man bara kunde drömma om när man var där nere på botten.
В 
Jag är stolt över mitt liv. Jag har gjort så mycket. Visst ångrar jag en del saker och visst har jag sårat människor på min osäkra bana genom livet. Men nu tänker jag inte gömma mig längre. Den här bloggen är till för att jag ska kunna vräka ur mig all min ångest och samtidigt kunna berätta om mig själv. Jag kommer att samla mina kreativa projekt, mina vardagsfoton, min dagbok, mitt filosoferande och bilder och händelser ur "arkivet". Lite som att skriva ett brev till sig själv när man blir gammal... något att minnas och vara stolt över att jag har haft mod att våga berätta om sig själv och hur jag ser på livet.
В 
För vem är jag egentligen? Den frågan ställde jag mig när det var dags att slänga ihop en presentation. Hur ska jag kunna definiera allt som är jag med bara några futtiga meningar?
В 
Presentationen kommer, den kommer vara fortlöpande genom bloggen. Så vill du lära känna någon på djupet, lite sådär som man kanske gör på en efterfest i soffan kvart i tre när alla andra har slocknat och det bara är du och jag kvar... så fortsätt för all del att läsa.
В 
Over and out
/ C

Jag har ingenting att berätta nu riktigt, mer än att just nu går mitt liv bra.Så iställer kan jag ju bjuda på en text jag skrev för att par veckor sedan.
Skriver och skriver, men vet inte om vad. Less på så mycket. Less på människor, trött på samhället. Trött på att inte bli lämnad ifred.  Bara less, less och trött. Så fylld med hat. Därför jag skriver. För att urskilja det fula mot det fina. För det finns fina ord inom mig också. Men dessa måste hållas borta från hatet så de inte smittas av det fula och smutsiga sotet som finns i allas ögon nu förtiden trots att det ljusnar. Ja, trots att det ljusnar är allas ögon fyllda med sot och det är nog därför de hatar. Sotet förblindar och man ser inte ljuset utan man tror att det är mörkt och svårt fortfarande.Man måste slutat ta allting för givet. För bara några månader sedan var det faktiskt mörkt på riktigt. Hela dagarna, och även de ljusa stunderna var det mörkt. Så därför borde man inte vara hatisk för att det inte är ljust hela natten, utan man borde vara lycklig för att det inte är mörkt hela dagarna, för nu är ljuset där det ska. Det är ljust de ljusa stunderna.  Ljusa nätter är fina, men de finns i framiden. Och det är precis dit vi är på väg i en rasande hastighet som man knappt hänger med i för det går så himmelens fort. Så sluta sukta efter någonting du kommer få alldeles snart, för detta fina kommer trolla bort någonting annat fint du har just nu, och då kommer du sakna det som blev borttrollat medan ljuset kommit som du längtat efter, och då glömmer du bort ljuset eftersom du saknar det du tidigare struntat i. Det jag vill säga är att ta vara på det fina i ditt liv just nu, för sen är det borta men då har du något annat fint att glädjas åt. För det är dumt att längta så mycket efter det man kommer få att man glömmer bort det man har nu. När du sedan fått det du längtade efter så kommer du sakna det du hade innan så mycket att du glömmer bort det du fått.Längta lagom och sakna lagom. Lagom är svårt. Men ganska bra egentligen trots att alla säger att lagom suger. Jag gillar inte lagom, egentligen.  Fast när jag säger så så ljuger jag. Lev i nuet, men LEV inte lagom. Lev extremt, fast lugnt och försiktigt, men inte mesigt. Var du. Var bäst. Var bättre än den där personen på din skola som du ser upp till. Var bättre än dig själv, men var lagom. Men lev inte lagom. Lev för mycket, men var inte för mycket. Du är ju bara människa, men livet är inte en människa. Livet är inte en människa. Livet är så mycket mer.  Många människor är en grupp, fler människor än så kan vara en befolkning, och ännu fler en hel jord. Men tillsammans med ett fåtal människor man tycker om är man ett universum. Och i det ryms mycket. Både glädje och sorg. Men snälla, tvätta bort sotet därifrån om det smyger sig in något. I ditt lilla universum har du plats för dig själv, men även för de som står dig nära.  Och det är byggt för värdefulla skratt, men skratt har inget värde om inte gråten får finnas. Så ge det både tid och plats i ditt universum, men låt inte sorgen få göra sig bekväm i ditt liv, så den känner sig hemma och du känner dig trygg, för då förlorar allt värde. Ge den plats och tid, men låt den inte göra sig bekväm. Den ska smärta, för då vill den därifrån.Om ord ljuger, så kan man säga dem högt och klingar de fult så är de inte sanna. Känns det i bröstet att det inte är bra, då är det inte bra. Jag vet inte hur det ser ut i framtiden, jag vet inte om det kommer vara mörkt när det faktiskt är mörkt eller om det kommer vara mörkt då det ska vara ljust, men jag vet att det kommer vara mörkt. Men jag vet också att det kommer vara ljust. Och då får man tvätta bort sotet så man faktiskt ser att det är ljust, och inte längta efter ljuset som redan är här.

Jag har ingenting att berätta nu riktigt, mer än att just nu går mitt liv bra.Så iställer kan jag ju bjuda på en text jag skrev för att par veckor sedan.
Skriver och skriver, men vet inte om vad. Less på så mycket. Less på människor, trött på samhället. Trött på att inte bli lämnad ifred.  Bara less, less och trött. Så fylld med hat. Därför jag skriver. För att urskilja det fula mot det fina. För det finns fina ord inom mig också. Men dessa måste hållas borta från hatet så de inte smittas av det fula och smutsiga sotet som finns i allas ögon nu förtiden trots att det ljusnar. Ja, trots att det ljusnar är allas ögon fyllda med sot och det är nog därför de hatar. Sotet förblindar och man ser inte ljuset utan man tror att det är mörkt och svårt fortfarande.Man måste slutat ta allting för givet. För bara några månader sedan var det faktiskt mörkt på riktigt. Hela dagarna, och även de ljusa stunderna var det mörkt. Så därför borde man inte vara hatisk för att det inte är ljust hela natten, utan man borde vara lycklig för att det inte är mörkt hela dagarna, för nu är ljuset där det ska. Det är ljust de ljusa stunderna.  Ljusa nätter är fina, men de finns i framiden. Och det är precis dit vi är på väg i en rasande hastighet som man knappt hänger med i för det går så himmelens fort. Så sluta sukta efter någonting du kommer få alldeles snart, för detta fina kommer trolla bort någonting annat fint du har just nu, och då kommer du sakna det som blev borttrollat medan ljuset kommit som du längtat efter, och då glömmer du bort ljuset eftersom du saknar det du tidigare struntat i. Det jag vill säga är att ta vara på det fina i ditt liv just nu, för sen är det borta men då har du något annat fint att glädjas åt. För det är dumt att längta så mycket efter det man kommer få att man glömmer bort det man har nu. När du sedan fått det du längtade efter så kommer du sakna det du hade innan så mycket att du glömmer bort det du fått.Längta lagom och sakna lagom. Lagom är svårt. Men ganska bra egentligen trots att alla säger att lagom suger. Jag gillar inte lagom, egentligen.  Fast när jag säger så så ljuger jag. Lev i nuet, men LEV inte lagom. Lev extremt, fast lugnt och försiktigt, men inte mesigt. Var du. Var bäst. Var bättre än den där personen på din skola som du ser upp till. Var bättre än dig själv, men var lagom. Men lev inte lagom. Lev för mycket, men var inte för mycket. Du är ju bara människa, men livet är inte en människa. Livet är inte en människa. Livet är så mycket mer.  Många människor är en grupp, fler människor än så kan vara en befolkning, och ännu fler en hel jord. Men tillsammans med ett fåtal människor man tycker om är man ett universum. Och i det ryms mycket. Både glädje och sorg. Men snälla, tvätta bort sotet därifrån om det smyger sig in något. I ditt lilla universum har du plats för dig själv, men även för de som står dig nära.  Och det är byggt för värdefulla skratt, men skratt har inget värde om inte gråten får finnas. Så ge det både tid och plats i ditt universum, men låt inte sorgen få göra sig bekväm i ditt liv, så den känner sig hemma och du känner dig trygg, för då förlorar allt värde. Ge den plats och tid, men låt den inte göra sig bekväm. Den ska smärta, för då vill den därifrån.Om ord ljuger, så kan man säga dem högt och klingar de fult så är de inte sanna. Känns det i bröstet att det inte är bra, då är det inte bra. Jag vet inte hur det ser ut i framtiden, jag vet inte om det kommer vara mörkt när det faktiskt är mörkt eller om det kommer vara mörkt då det ska vara ljust, men jag vet att det kommer vara mörkt. Men jag vet också att det kommer vara ljust. Och då får man tvätta bort sotet så man faktiskt ser att det är ljust, och inte längta efter ljuset som redan är här.

Jag har ingenting att berätta nu riktigt, mer än att just nu går mitt liv bra.Så iställer kan jag ju bjuda på en text jag skrev för att par veckor sedan.
Skriver och skriver, men vet inte om vad. Less på så mycket. Less på människor, trött på samhället. Trött på att inte bli lämnad ifred.  Bara less, less och trött. Så fylld med hat. Därför jag skriver. För att urskilja det fula mot det fina. För det finns fina ord inom mig också. Men dessa måste hållas borta från hatet så de inte smittas av det fula och smutsiga sotet som finns i allas ögon nu förtiden trots att det ljusnar. Ja, trots att det ljusnar är allas ögon fyllda med sot och det är nog därför de hatar. Sotet förblindar och man ser inte ljuset utan man tror att det är mörkt och svårt fortfarande.Man måste slutat ta allting för givet. För bara några månader sedan var det faktiskt mörkt på riktigt. Hela dagarna, och även de ljusa stunderna var det mörkt. Så därför borde man inte vara hatisk för att det inte är ljust hela natten, utan man borde vara lycklig för att det inte är mörkt hela dagarna, för nu är ljuset där det ska. Det är ljust de ljusa stunderna.  Ljusa nätter är fina, men de finns i framiden. Och det är precis dit vi är på väg i en rasande hastighet som man knappt hänger med i för det går så himmelens fort. Så sluta sukta efter någonting du kommer få alldeles snart, för detta fina kommer trolla bort någonting annat fint du har just nu, och då kommer du sakna det som blev borttrollat medan ljuset kommit som du längtat efter, och då glömmer du bort ljuset eftersom du saknar det du tidigare struntat i. Det jag vill säga är att ta vara på det fina i ditt liv just nu, för sen är det borta men då har du något annat fint att glädjas åt. För det är dumt att längta så mycket efter det man kommer få att man glömmer bort det man har nu. När du sedan fått det du längtade efter så kommer du sakna det du hade innan så mycket att du glömmer bort det du fått.Längta lagom och sakna lagom. Lagom är svårt. Men ganska bra egentligen trots att alla säger att lagom suger. Jag gillar inte lagom, egentligen.  Fast när jag säger så så ljuger jag. Lev i nuet, men LEV inte lagom. Lev extremt, fast lugnt och försiktigt, men inte mesigt. Var du. Var bäst. Var bättre än den där personen på din skola som du ser upp till. Var bättre än dig själv, men var lagom. Men lev inte lagom. Lev för mycket, men var inte för mycket. Du är ju bara människa, men livet är inte en människa. Livet är inte en människa. Livet är så mycket mer.  Många människor är en grupp, fler människor än så kan vara en befolkning, och ännu fler en hel jord. Men tillsammans med ett fåtal människor man tycker om är man ett universum. Och i det ryms mycket. Både glädje och sorg. Men snälla, tvätta bort sotet därifrån om det smyger sig in något. I ditt lilla universum har du plats för dig själv, men även för de som står dig nära.  Och det är byggt för värdefulla skratt, men skratt har inget värde om inte gråten får finnas. Så ge det både tid och plats i ditt universum, men låt inte sorgen få göra sig bekväm i ditt liv, så den känner sig hemma och du känner dig trygg, för då förlorar allt värde. Ge den plats och tid, men låt den inte göra sig bekväm. Den ska smärta, för då vill den därifrån.Om ord ljuger, så kan man säga dem högt och klingar de fult så är de inte sanna. Känns det i bröstet att det inte är bra, då är det inte bra. Jag vet inte hur det ser ut i framtiden, jag vet inte om det kommer vara mörkt när det faktiskt är mörkt eller om det kommer vara mörkt då det ska vara ljust, men jag vet att det kommer vara mörkt. Men jag vet också att det kommer vara ljust. Och då får man tvätta bort sotet så man faktiskt ser att det är ljust, och inte längta efter ljuset som redan är här.

LÖÖÖÖRDAAAAAAG!Öppethus på storasätra! Jag trivs så bra där. Jag fick träffa fina människor!Allt var sig likt. Vi fick tårta. Har verkligen saknat att äta i den matsalen. Dem där tre timmarna vi var där kändes ungefär som en lunchrast.. fast lite annorlunda. Kändes bra.Fast nu saknar jag lärarna så mycket mycket mer än innan. Dem är bättre än de jag har nu. Eller.. inte i alla ämnen. Men (viss av) lärarna på Vasa verkar inte veta vad personlighet är. För dem verkar det bara vara ett yrke. Men på stora sätra.. ååååh. Så roliga. Snälla. Fina. Kärleksfulla. Matte utan Jocke funkar liksom inte. Min hjärna förstår inte talen om inte Jocka förklarar dem. Men det var skönt att träffa dem. Få se att allt är som det ska liksom. Att bara få sitta där och känna lycka. Precis som förut. Lycka för att man är där. Att få sitta och längta tillbaka, och tänka, att oj, vika minnen jag har härifrån, och vilken bra tid jag har haft här!